Vi har nu under några månader sett, hört, känt, luktat, smakat på de beska, illaluktande,bränande, skränande, blådårar irra omkring för att roffa åt sig mer av kakan än de
överhuvudtagit har plats för i sina fickor. Senast i raden är den så kallade vårbudgeten. Där en get går omkring med grädde runt sina läppar och den andra med insjunkna kinder, genom ett sugrör försöker fånga upp de sista droppar ur det fat som serverades nästan tomt.
De ger med ena handen med ett flin över hela sitt ansikte och på bästa sändningstid, för att sedan ta mer än dubbelt tillbaka med den andra långt efter det vi slutit våra ögon i den oroliga sömn som vi har vaggats in i med fagra men ihåliga löften.
